Världens värsta storm - första sommarlovsdagen

Idag inledde jag mitt sommarlov med en skön ledig dag :) Igår och på tosdag skrev jag 5 tenter, vilka var lättare än jag hade tänkt mig. Som vanligt efter en häftig inpräntning och därpå följande uttömning av lärstoff var jag helt utslagen igår och stannade bara hemma, bakade bullar, förklarade till kämppisarna var nybakade örfilar och kaffedoft betyder för mig och njöt av en skön kväll med flickorna :)

Hela veckan har det varit kring 30 grader här i München, jag har solat och njutit, så även idag. De e ungefär det jag har gjort idag - varit ute i solen och uträttat några små praktiska grejer. Men som man säger: efter lugnet kommer stormen. Jag hade haft en skön dag för mig själv så jag tänkte att jag på kvällen kunde gå ut och äta med (de som är kvar av) Erasmus-gänget. Så jag duschade, satt på mycke after-sun, tillome mascara, klädde på mig en vit top för att upphäva solbrännan ;), sommarkjol och valde ballerinas framom klackskor. Hoppade på cykeln och cyklade iväg. Redan på min väg (Franz-Joseph Str.) såg jag vackra blixtar på himlen och hörde bullret långa vägar ifrån, men valde att cykla vidare. Min väg är lång så jag hann cykla den till ändan, kanske 2 km, innan blixtarna och dundret ökade i intensitet och jag började höra nånting falla på hustaken och bilarna. Hagel stora som pingisbollar dök upp på vägen och jag började vara rädd att få dem på mig. Cyklade vidare och försökte på den breda vägen vid Olympiaparken få syn på nåt som kunde liknas vid ett hagelskydd :D. Nu föll haglen redan lite väl ofta och snart ösregnade det pingisbollstora hagel, jag såg en buske och så gott som hoppade under den. Kvinnan på cykeln bakom mig hoppade in i samma inte alltför täta buske. Bilarna på vägen stannade, några Mercedes, och BMW-ägare steg ut ur bilarna och iakttog möjliga skador på bilarna, men hoppade snabbt in av skräck för haglen. Kvinnan och jag pratade i busken om att stormen nog snart skulle vara över och båda skrek till av smärta varje gång ett hagel kom i huvudet eller på huden. Haglet fortsatte och ösregnet kom. Vår buske var nog inte alls tät. Efter en minut var vi båda alldeles dränkta och tog avsked av varann, vi tog båda skorna av och gick åt varsitt håll ledande våra cyklar. Bilarna stod ännu också vid vägkanten, de kunde inte åka vidare pga. det häftiga regnet. Jag vadade i vattenpölar upp till halva vaden och ledde min cykel och skrattade högljutt, det var bara för absurt - världens häftigaste storm och jag råkar fara ut just innan den börjar :D

Såhär efter att ha kommit hem oskadd, hängt upp alla kläder på tork, skorna och handväskan likväl, tagit en väldigt varm dusch och en stor kopp te och smörgåsar är jag faktiskt glad att jag fick uppleva stormen, jag vet att jag inte kommer att uppleva liknande i Finland nånsin. Med ordentliga regnkläder kunde jag ha stannat ute längre för att se hur allt ännu fortsatte och hur översvämmade gatorna sist och slutligen blev. Wahnsinn var det i varje fall, otroligt.

En dränkt Hanna - ja kunde likväl ha simmat med kläderna på :)

Bilarna som stannade vid Olympiapark under hagelstormen

Lähtölaskenta - 2 veckor kvar

Idag vill jag berätta till er om alldeles vardagliga saker i München. De är de som jag kommer att sakna, många av dem som jag önskar att jag hade i Finland också.

Det som jag redan har fått säga adjö till är klasskamraterna och undervisningen på uni. Ja vet att de e lite nördigt, och trots att undervisningen här är väldigt mycket mer teoretisk och mindre patientinriktad, kommer jag att sakna den. Vi brukade ha obligatorisk undervisning från 11 eller 13 till 16:15 eller 17 varje dag utom onsdagar som jag alltid hade ledigt. Så jag brukade läsa på morgonen, ta en länk i Englischer Garten (kommer ännu tillbaka till det), laga lunch i vårt stora kök och sedan hoppa på cykeln och cykla 4km eller 13km till sjukhuset för att först ha seminarium med hela Gruppe E på 30 personer och sedan bedsideteaching med Kleingruppe. Däremellan brukade vi ta kaffe i sjukhuscaféet eller gå längre bort till något bättre café. Bedsideteachingen, i jämförelse med finsk bedside, utgick från att gruppen tittade på när läkaren undersökte patienten, hade man tur fick man själv fråga ut patienten eller tom. undersöka, men detta var sällan. Till dem som studerar medicin: varken i ögonkursen, hudkursen eller KNK fick vi lära oss att undersöka ordentligt för att ens tala om att undersöka själv. Så i Finland har vi det verkligen bra :) Nördig som jag är måste jag till sist påpeka att jag kommer att sakna muntliga tenterna :D. Att efter varje block (kurs) alltid ha ett muntligt prov och därtill i slutet på terminen ett sammanfattande skriftligt prov tycker jag är bra för inlärningen - ist meine Meinung.

Människorna här, alla utbytesstuderande speciellt, kommer jag att sakna mycket. Pa söndagen hade vi en grekisk lunch hemma hos Christos, hans mamma har lagat mat at oss redan nagra ganger. Nu var det mousakka pa menyn och diskussionerna i matbordet med 10 personer fran 7 olika länder var intressant. Vi finnar som aker hem kommer tillbaka till ett tryggt, lite bakom-takana Finland. Spanierna tex. kommer tillbaka till ett land som under deras 1 ar i utbyte har hunnit ändras ganska mycket i och med den ekonomiska krisen. Sa för dem är det en helt annan sak att aka hem än för oss. Ocksa det, hur man behandlar och talar om den ekonomiska krisen är helt olika för oss. Vi finnar skrattar litet, skymfar spanierna och grekerna för deras misstag. Sydeuropeerna talar om alla vänner och släktingar som mist arbetet, bostaden mm. och hur de möjligtvis kunde försöka hitta arbete i ett annat land, manga vill ocksa därför stanna i Tyskland. Jag har verkligen lärt mig massor, bade om min egen kultur, när man speglas mot andra, men ocksa om andra kulturer under mitt utbyte. Den kunskapen ar ovärdelig, nagot som jag inte kunde fa genom att bara studera i Finland eller genom att läsa det i böcker.

Angående München kommer jag att sakna mina kvarter. Bageriet och allt tyskt nybakat bröd som jag på morgonen kan hämta färskt, låta det skivas och betala 1.40 för härligheten. Att kunna lyxa till det och ta en croissant därtill och eine Schale deutsche Erdbeeren (jordgubbar) från torgstånden längsmed gatan och sedan gå hem från bageri- och torgresan och se Chicky Micky människorna gå längsmed den livliga Leopoldstrasse och titta uppåt på helgonet som står i hushörnet vid bageriet. Ibland, om klockan vid frukosthämtningen är över 10, kan det hända att jag tar en sväng via Zara eller Hallhuber som finns på hemvägen :) Många onsdagmorgnar har vi med Johanna (en superfiffig tjej på alla plan i livet, finsk mediutbytesstudent) gått ut till någon av de hundratals caféerna i mina kvarter och ätit läcker men dyr frukost. På kvällarna har jag aldrig heller behövt ha lång hemväg eftersom alla barer och restauranger är precis bredvid, så efter en sen middag, coktail- eller karaokekväll har jag alltid varit snabbt hemma :)

Englischer Garten är värd ett helt eget stycke. Jag behöver bara gå ut från dörren, över den stora Leopoldstrasse och gå vägen till slut så befinner jag mig borta från allt stadsjäkt och inne i en av världens största centralparker. Syddelen är alltdi full med människor, turister och ungdomar mest, och där brukar jag springa mina lenkkin. Först lite norrut, för att komma till en liten sjö full med sjöfåglar och tanter, springa runt den, springa vidare längsmed den lilla floden Eisbach (som namnet säger, iskall flod), vidare till surfarna i ändan av parken (det coolaste som finns!), över den vackra bron vid forsen, förbi de stora gräsområdena, tillbaka till andra grenen av Eisbach vid andra långändan av parken, höra vattnet och njuta av svalkan som kommer från floden, säga hej till samma gubbe som alltid sitter på bänken vid en liten bro och till slut vara tillbaka hemma. Soliga dagar som igår går jag till parken redan tidigt, om jag har en helt ledig dag tar jag med mat och mycket vatten, smörher mig omsorgsfullt med solkräm och ligger 3-4h och läser i parken bland tusentals andra solbadare, folk som simmar i Eisbach, ungdomar med enorma högtalare och dansmusik - perfekt studiemiljö i alla fall för mig :) Igår efter en sådan soldag träffade jag sedan klasskamrater i parken och vi bestämde oss för att cykla till norra delen av Englischer Garten, där floden Isar går igenom parken, för att grilla vid stenstranden och tävla i brödstenkastning. Englischer Garten har verkligen allting, jag är säker på att många saker där ännu också är oupptäckta för mig.

En av de bästa sakerna med en storstad är det sociala kvällslivet. I München finns alltid något att göra. Bara senaste lördag kunde man välja mellan Olympiaparkens 40-års kalas med Tysklands största fyrverkerier och konsert med The Baseballs, Lady Antebellum på Tollwood-festivalen eller David Guetta på Königsplatz. Senaste onsdag hade jag en av de mysigaste kvällarna nånsin med Open Air kino i Westpark. En gammal amfiteater, filmduken framför en liten konstgjord sjö. Vi hade filtar att sitta/ligga på, massor snacks och mat och tog plats i god tid innan mörker. När det sedan var tillräckligt mörkt och amfiteatern hade fyllts upp började The Artist rulla. Stjärnorna blinkade på himlen och vid ett skede flög en massa fåglar upp från sjön över filmduken. Vi låg under filten med Johanna och åt Fazers blå och chips och stormyste. Innan hemfärden skall vi uppleva Open Air Kino ännu en gång med en tysk film, Türkisch für Anfänger.

Som sista sak vill jag berätta om min måndakväll. Jag hade tent på eftermiddagen och hade packat en simväska färdigt innan jag cyklade till skolan. Efter tenten till Hauptbahnhof och tåget mot Erding, 1h resa från München. Vi satt en grupp på 7 utbytesstuderande och väntade ivrigt på vad Therme Erding hade att erbjuda. Jag hade kollat tidigare att det fanns 20 vattenrutschbanor, mera visste jag inte. Väl framme såg vi hur stort det var, verkligen Europas största. Vi hade 4h tid på oss. Los geht's! Vi sprang igenom alla rutschbanor många gånger, världens längsta vattenrutschbana åkte vi många gånger, där kunde man åka med ringar och hålla i händerna och skuffa varandra i varje kurva. Wild river var en vit bred rutschbana där vi också for alla tillsammans och slog till varandra när vi åkte på varann i kurvorna eller i sista branta fallet och ingen kom upp ur bassängen utan en ordentlig vattensup. Eller utan blåmärken och blödande armar eller ben :D Sedan fanns en superhäftig rutschbana som bara män fick åka i, kvinnor hade för lite spännkraft för att kunna hålla sig raka vid 72km/h rutschfart! Kamikaze och High fly var häfiga, i ena föll man vertikalt ner 13m i den andra var det en hyppyri som man flög 5-10m från i luften! (http://www.therme-erding.de/de/100683/100713/100768/x-treme-level.html) Det var så mycket adrenalinkickar (och aj, autsch, aaaaau) så vi var helt vilda :) Efter 3h i rutschbanorna gick vi för 1½h till spaområdet där vi badade i vulkanvatten, masserade oss i vattenmassage, åkte i Villi virta, gick i varmluftsrum (haha, de får inte kalla det bastu när det bara går upp till 60 grader) och turkisk bastu och bara njöt av spabassänger. Efter det var det så skönt att åka hem, kasta sig i sängen och sova riktigt gott.

Nåja, nu skall jag ta itu med läsandet, är faktiskt riktigt inspirerad av psykiatri, den är nog mycket intressantare och mera utvecklad här än i Finland. Saknar er alla hemma i Finland och drömmer varje dag om allt roligt jag ännu får göra i augusti: karaoke, Vasa-besök, simma i havet, promenera i Helsingfors och sitta på café... Sköt om er alla nära och kära!

Exakt tre veckor und noch was auf Deutsch

Igår kom jag hem från Finland, idag har jag exakt tre veckor kvar i München. I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte rekommenderar att åka hem mitt i ett utbyte eftersom man kommer tillbaka till sitt liv, lever det en kort tid, och är efteråt ledsen eftersom man inte kan vara på två platser samtidigt. Ikväll är jag alltså glad att få vara i München, att få cykla bland chicky micky mänskorna, att få tala tyska, att få studera och verkligen bli tvungen att lära mig (det känner jag inte alltid i Finland) och träffa vännerna här helt enkelt. Igår var jag inte lika nöjd :)

Just nu stressar jag inte med skolan nästan alls (kan vara post-loma-fiilis ännu), jag tänker mera "nu skall jag göra allt jag ännu vill göra här" och vansinnigt mycket läsning hör inte till den kategorin. Men under mina tre veckor måste jag hinna med 4 tenter, få allt pappersarbete här uppklarat, avboka alla kontrakt jag har, städa och lämna mitt rum i internatet och till sist få mig, kappsäcken och cykeln till flygfältet i sådant skick att allt får komma med på planet. Ja kan berätta att min to-do-list på skrivbordet är ziemlich voll :D Ändå sitter jag smått och planerar vad jag skall göra i höst sedan... :)

Heute Abend war ich bei der SMD (Studentmission in Deutschland), bin nicht da seit Wochen gewesen. Schon als ich in Finnland war merkte ich wie wichtig es für mich ist, als Christin, andere Gläubigen zu treffen und zusammen lobpreisen und beten. Zwischen den Zeilen könnt ihr das lesen, dass ich während des letztes Monats keine Christen getroffen habe und zur gleichen Zeit auch viel Stress hatte. Jetzt im Rückblick kann ich ja sagen dass ich dieses Ungleichgewicht bemerkt habe. Deswegen denk ich, obwohl ich mich hier in Deutschland bei den Christen nicht ganz zu Hause gefühlt habe, dass es doch immer wichtig wäre mit anderen Gleichgläubigen (war vielleicht kein Wort, aber jetzt ist es) zu beten und lobpreisen. Denn es ist jedoch ein Augenblick wenn Gott mit mir reden kann, wenn er mich unterrichten, trösten und stärken kann. Auch wenn ich es nicht richtig genau spüre. Einer von den Leitern in der SMD hat heute über die Beziehung zu Gott, um das Reden mit Ihm und über das Vertrauen auf Gott gesprochen und ich fand es berührend, genau auf mir gerichtet.

Jetzt, wenn mein Austausch gleich zu Ende ist kann ich sagen dass Deutschland (und besonders München), die Deutschen und die deutsche Sprache mir wirklich gut gefällt. Ich konnte hier später weiter studieren oder arbeiten. Das Studium hier ist was spezielles, LMU ist wirklich eine Spitzen-Universität und die Ausbildung, besonders bei Medizin, ist hochklassig. Und mit den Leuten könnte ich gut zurechtkommen und ich habe echt nette Leute hier kennengelernt. Das einzige Problem würde für mich sein dass ich hier keine Heimgemeinde gefunden habe. Zu Hause hab ich mich an so einen Luxus mit einer einzigartigen Gemeinde gewöhnt, dass es für mich auf die Dauer schwierig sein würde ohne eine wahre eigene Gemeinde zu leben. So ist's und das war jetzt alles.

Hidrosis - ett inlägg om överproduktion

Tänkte nu tillägna svettet ett helt bloginlägg eftersom det till stora delar präglar många av mina dagar om somrarna. I München är det just nu härligaste sommarvärme n:te veckan i rad, det enda som fattas är värmen om nätterna såsom i Finland. Jag älskar sommar och värme, den känslan när solen värmer hela din hud och du kan mysa i simppare sent in på kvällen :) Hemma, på stranden eller volleyplanen går allt ännu riktigt bra, där är det endera svalt eller det är okej att vara svettig.

En studiekamrat brukar beskriva mig som en "lämpötaloudellinen ihme", alltsomoftast har jag hett, också på vintern, och på sommaren, ja, ännu hetare. Jag antar att detta har ett sammanhang med mitt excessiva svettande, är jag ute och dansar på sommaren eller går jag närsomhelst på jumppa är jag dyblöt efteråt. Men speciellt tydligt är detta om somrarna. I Tyskland håller de på med sådant vansinne att de studerar ännu i juli, också de dagar det är +32C ute. Och här äger jag inget busskort, endast en absolut superfin cykel. När jag då efter 20 minuters snabbt-för-att-jag-igen-är-sen cykling kommer till uni 5 minuter efter att föreläsningen har börjat (i skedet som jag stiger av cykeln känner jag mig ännu måttligt fräsch) och rusar in i föreläsningssalen och pulsen börjar lugna ner sig... Najs! Svettet på ryggen går bra att täcka över med en schal, likaså det glansvåta dekolteområdet, men ansiktet som är illrött och fullt med svettpärlor - av nån anledning är svett bara inte attraktivt.

Dethär är inte något som gör mig skön bara i skolan, utan alla dagar som termometern visar över +20C känns det mellan byggnaderna i München som +30C, särskilt på vår gata där luften står absolut still, och om jag så bara promenerar 10 minuter för att gå på kaffe med någon eller, såsom idag, cyklar till centrum för att köpa presenter möter jag följande person med ett rött svettigt ansikte och alltsomoftast en våt rygg. Som absolut värst är det om jag har varit på länk inom de närmaste 2 timmarna, då har jag en ihållande rodnad över hela ansiktet och svett som bara fortsätter rinna, också efter duschen. Och ändå försöker jag optimistiskt ofta före träffar eller före skolan "hinna på en snabb länk". Avdunstningen efteråt är inte snabb.

Överlag handlar det vid idrott för mig om somrarna, speciellt inomhus, mera om att min kropp silar vatten än om att den svettas. Hela kroppen rinner och jag står till slut i en söt liten pöl och strumporna är våta i skorna av allt svett som runnit nerför benen. Och när detta torkar då kan det faktiskt hända sig att jag ibland, tex. idag efter 2l svettutgjutelse, smått fryser när jag cyklar hem.

För mig personligen är svettandet inte ett problem, men jag har börjat lägga märke till folks reaktioner när man är svettig på en klubb, på café, i butiker och på uni. Kanske ja kunde säga så att de är inte vana med att man svettas öppet, faktiskt inte ens på punttis. Grekerna här säger att jag fysiskt är en medelhavslänning och där skulle min svettproduktion antagligen vara attraherande. Men här i München måst ja helt enkelt säga att de ännu inte är färdiga för mitt svett :)

Fröken förtjust eller alpvandringar

Redan de gamla grekerna visste att alltid när man skall läsa till en tent så är det mycket roligare att skriva blog online :) Terminen tar slut 20.7, innan dess hinner jag ännu ha två tenter, en nästa vecka och sen igen efter 2 veckor. Efter terminslutet har jag ännu två s.k. monstertenter och sen är allting här slut. Denna brunbrända fröken har verkligen lärt sig att stressa här i München (erasmus equals tydligen inte alltid tourismus) och har köpt ett litet paket Omeprazol för att hjälpa magen tåla stressen (och kaffet och korvarna och chokladen).

Vad redan de gamla bayrerna visste och ännu också vet är att inget ger lika mycket vila och sinnesfrid som en sommarhelg i alpernas ögonbedövande vackra landskap. En som kommer från Finland begeistras ju redan av varje mindre kulle och efter nu tre vandringar i bakfickan har jag blivit en verklig alpentusiast. Jag säger er bara det: hur mäktiga är inte bergen? Jag älskar den synen att du tittar framåt och plötsligt kommer något i ditt synfält som tvingar dig att lyfta upp hakan så ögonen når till toppen av detta under - ett berg. 

Här i München har jag lärt känna ett blandat gäng skandinaver, mest finnar dock, som går och vandrar varje helg. Under första vandringen (Brauneck/Lengries) ösregnade de hela vägen upp och väl framme var det så molnigt så vi just och just såg toppen vi stod på. Trots det var det absolut värt vandringen, den adrenalinkick man fick av att i piskande regn gå uppåt och uppåt och äntligen nå en bergstopp! Då e man kung - eller känner sig som en åtminstone. Andra vandringen (Hohe Stiegspitze) var i varmaste solsken till en topp vid vars rot kossor och hästar levde fritt i skogen. Vägen upp var redan fin, Sagan-om-ringen-aktig och sista vägen kämpade vi som Sam när han bar Frodo upp till Mordor. Från toppen beundrade vi Tysklands högsta bergstopp och mäktiga alper vid randen mellan Tyskland och Österrike. Vägen ner var serpentinaktig, vi gick hela tiden på bergssluttningen och njöt av bergslandskapen - otroligt!

Denna helg har jag den enorma lyckan att ja får vara varje dag på alperna. På fredagförmiddag tog vi tåget mot Tegernsee och vandrade upp till Gindelalm i skön +30 graders hetta. Fröken Soija 2011 reclaimed titeln från förra sommaren och var alldeles genomsvettig väl framme. Denna gång måste vi dock inte kliva ner för berget igen utan fick stanna uppe på berget, checka in på rummet med duntäcke, enormt mjuk stor säng och balkong med bergslandskap rakt utanför, ta en kall dusch och sedan avnjuta en läcker bayerisk middag kaikkine herkkuineen och sitta ute i värmen tills alla stjärnor e framme och sedan somna i den mjuka sängen :) Att följande morgon bli väckt av solsken rakt i ansiktet och koskällor från korna på bondgården och sitta upp för att se bergen från sängen... perfekt. Dallmayr-kaffe fick jag så mycket stackars magen orkade och mat så musklerna skulle orka med nedstigningen och därtill klart solsken med stigande temperatur ända till +32 grader. Hääälit! Efter allt solkrämande vandrade vi neråt och väl nere väntade oss inget annat än en sjö! En perfekt vandring avslutades med simning i Schliersee och sedan solade vi tills vi slumrade till och sedan en svettig tågresa hem. Alldeles utmärkt Erholung - jag älskar att vandra i alperna!

På balkongen i vår Hütte, Voralpen i bakgrunden.

Denna lördagkväll är jag hemma och studerar dermatologi med hjälp av Virtuelle Hochschule Bayern. Imorgon bär det först av till Memmingen, där kusin Felix med familj hämtar mig från tåget och sedan åker vi till Jungholz till deras stuga i alperna och jag får uppleva familjeliv och familjevandring :) Åh. Tack gode Gud för din enorma nåd och välsignelse!

Einfache Fahrkarte nach Helsinki

Heute ist meine letzte Besucherin nach Hause gefahren. Der ganze Monat Mai hatte ich Besuch, auch der grösster Teil von Juni bis heute. Gleich nachdem Johi, meine Mitbewohnerin in Finnland, weggefahren ist habe ich mein Zurückfahrt nach Finnland in August gebucht. So jetzt bleibt nur 7 Wochen Zeit für mich hier in München allein, das ist ja gar keine Zeit!

Die letzte fünf Tage waren superwarm, die Temperatur war zwischen etwa 28 und 31 Grad und ich habe mich zusammen mit der Johi gut bräunen lassen :P. Wenn es jetzt Sommer ist fühle ich mich wirklich wohl hier: warme Sommerabende, schwimmen, Fahrrad fahren, Bergwandern, grillen, im strömenden Regen laufen... Das alles hört den Sommer zu. Leider muss ich ja hier auch noch studieren, meiner Meinung nach macht es kein Sinn im Sommer zu studieren. Man hat wirklich kein Lust dazu und ausserdem ist es auch zu heiss um sich konzentrieren zu können. Jetzt wenn es auch echter Sommer ist vermisse ich die lange helle finnische Nächte und auch alles was ich normalerweise in Finnland im Sommer mache, z.B. die Konfirmationslager auf Björkebo, Mittsommer auf Pörkenäs und überhaupt die Mittsommernacht, das Meer in Vasa... gibt's viel das gut ist in Finnland. Dieser Mittsommer werde ich trotzdem mit Finnen feiern, an der Starnberger See. Dort soll es eine Sauna geben und man kann auch im See springen und Wurst grillen, schon ganz gut oder?

Mit der Sprache habe ich jetzt letzendlich keine Schwierigkeiten mehr. Deswegen ist es ja auch schade dass ich schon nach ein und ein halbes Monat wegfahren muss. Ich habe schon ein Deutschkurs absolviert und in der Uni klappt die meisten Sachen schon ganz gut. Vielleicht ist die Sprache nicht mehr ein Problem, das was früher schon schwierig war, sondern eher die Deutsche. Ich verbringe viel Zeit mit andere Finnen und auch Ausländer und mit denen sprechen wir oft Englisch. Oft sprechen wir darüber wie wir München oder Deutschland erfahren, was wir in unsere Heimatländer vermissen. Besonders mit den Finnen merke ich dass wir alle die Deutsche ganz ähnlich auswerten. Ich werde unsere Auslegung jetzt nicht ausgeben aber ich finde dass wir Finnen uns in positiver Weise von die Deutschen unterscheiden :) Doch muss ich sagen dass ohne die deutsche Ordentlichkeit würde viele Sachen in Europa nicht so gut funktionieren.

Als Johi hier war hab ich ein ganz normales Leben in München geführt und das werde ich auch versuchen weiterzumachen. Weggehen um zu essen und tanzen, in der Innenstadt shoppen, zum Bäckerei früh am Morgen gehen, frischgemahltes Kaffee vom Laden kaufen, fleissig in der Uni und auch zu Hause studieren, joggen, radeln, mich bräunen lassen... möchte nur hier die letzte Wochen normales Leben geniessen und danach mit gute Erinnerungen und erwartungsvoll auf das, was die Zukunft bringt, zurück nach Finnland kommen :)

Arkiston helmiä

Tentinjälkeinen kooma, ikkuna auki, ulkona sataa vieläkin kaatamalla, teekupin kanssa tietokoneen äärellä ja ihania vanhoja kuvia :) Siitähän on jo aikaa...

Solvallassa marjametsässä.

Iltaisin on aina juteltu kaikki tärkeät jutut läpi.

Kesäkissanpennut ja naperot - legendakuva :)

Schtekare på Pörkenäs.

Henkkaa ei naurata.

Gängsta-Hanski

Gängsta-Johnny

Gängsta-Gusse :D